För tjugo år sedan...

...dog min mamma efter en lång tid av sjukdomar. Det känns både som en evighet sen och som om det just har hänt. Hon var bara 61, vilket får mig att inse att hon var bara ett par år äldre än vad jag är nu. Inte alls så gammal med andra ord. Mormor, i sin tur, var 59 när hon dog, vilket är exakt min ålder. Det är inte konstigt att jag fick en känsla av att det var min tur, för drygt ett år sedan, när jag fick bröstcancer. Men jag hänger mig kvar!

I torsdags for Monica och jag iväg med pappa på en kryssning till Åbo. Han är 85 år och vill mer än han orkar. Han har krympt väldigt det sista året, både på längden och bredden, men han har huvudet kvar. Det gäller nog att ställa in sig på att han nog troligen inte har så lång tid kvar.

Vi åt á la carte som omväxling till alla smörgåsbord. Underbart! Köttet var otroligt mört och gott. På bilden kämpar jag med att inte spilla på en yvig krage, när jag åt smältande glass. Jag träffade förresten Berit Sundqvist och hennes man Gunnar ombord. Världen är liten. ;)

Idag åkte vi hem till Inger där vi blev bjudna på god sherryskinka och ris á la Malta. Hon hade passat på att duka undan julen innan vi kom. Vilken besvikelse det blev att sen komma ut i regnet! Nu kommer det att bli halt och hemskt.

En dag kvar innan det är slut på ledigheten. Monica åker hem på måndag igen. Funderar på att börja en bridgekurs. Den börjar på tisdag, så jag får bestämma mig snabbt.